The Life of Letters

English/Svenska
tangent detail

I can’t remember the last time I wrote a letter, but when I did it was probably for Christmas, or a birthday, or some other special occasion. Personalised, long letters today are a curiosity. When you’re used to the internet and the stress of instant communication, waiting a day, or more, for a letter feels like waiting a year.

Going through my boxes I came across a little stick of red wax, purchased in an arts supply store somewhere in Glasgow, and it reminded me about a workshop I attended at university last year. That workshop was all about letters and specifically the concept of letterlocking.

Letterlock – a term coined by Jana Dambrogio, who also lead the workshop, refers to the old process “by which a papyrus, parchment, or paper document is folded and secured shut to function as its own enclosure, often its own sending device.”
Not only did we learn how to fold and create little security features (which are easy to open but would tell the recipient if the letter had been tampered with) we also had the heart-wrenching pleasure of opening ‘locked’ letters. The examples of letters we saw were from a few different time periods (mainly pre-1900s) and it gave me a new appreciation of historical texts. Plus it was really fun.
In the pictures below you see my feeble attempt at creating a lock: this one involved folding the letter and then cutting a split through. A triangual piece of paper, cut from the bottom of the letter, was then inserted and fasteted with wax. This is actually more clever than you might think, as a part of the letters signature ended up on the triangualar piece, and the fibers of the paper would match the bottom of the letter – both things near impossible to fake if you were a person up-to-no-good and wanted to break into the letter. It would help if I could rememeber the date of this particular letter/style, however, the website should have all that information.
When you do research, either for work, uni, or writing projects, you sift through a lot of materials. To me the most satisfying moments have been when  you’re allowed access to the ordinary and everyday aspects of individual lives, a flavour of the actual people behind the words.

Letters today are a curiosity but it was not long since it was a common feature – the internet is very young, after all – and as I learned there are more aspects off writing a letter and sending it off than I’d realised. A source of fascinating history and inspiration, in other words 🙂 (If you want even more fascinating history, check out this blog post on the language of stamps popular in the 19th century.)

Do check out their YouTube channel and have a closer look at the art of letterlocking 🙂

This slideshow requires JavaScript.

Jag kan inte minnas den senast gången jag faktiskt skrev ett brev. Långa, personliga brev har blivit en ovanlig syn idag, och när det sker är det i samband med speciella händelser som jul eller födelsedag. Ett kreativt projekt men inget man skulle förlita sig på till vardags.
Jag gick nyss igenom några av mina kartonger och hittade en bit vax, inhandlad på en hobby-affär i Glasgow och det påminde mig om en workshop jag var var med på på universitetet förra året.

Den workshopen handlade bara om brev och framförallt konceptet ’letterlocking’ – alltså hur man vek brevet så att det fungerade som kuvert OCH de små, finurliga detaljer och knep man kunde ta till för att ’låsa’ brevet. Det hindrade naturligtvis inte någon från att få upp brevet, men de gjorde det möjligt för mottagaren att se om brevet blivit öppnat innan det kom fram. På film ser man ibland hur de får upp gamla brev och sedan lätt som en plätt värmer vaxet igen för att stänga, men på dessa brev var vaxet bara en del i säkerhetsprocessen. På deras hemsida står det mer om hur det gick till och om kvinna som myntade begreppet letterlock, Jana Dambrogio.

Under workshoppen fick vi titta på gamla brev (de flesta skriva före 1900) och fick även det hjärtskärande nöjet av att slita upp ’låsta’ brev samt vika egna. Ovan ser ni bland annat mitt försöka att skapa ett lås vilket innebar en skåra i det hopvikta brevet, man skar sedan en triangulär bit av botten på brevet, stack igenom och fäste med vax. Skulle någon vilja öppna brevet skulle det vara nästintill omöjligt att återskapa den del av signaturen som följt med triangelbiten och fibrerna i pappret (äldre papper var ju inte så släta och hoptryckta som våra är idag.) Kommer tyvärr inte ihåg från vilket år den här brev-typen kom ifrån…
De gav en ny uppskattning för historiska texter, en inblick i en vardag som inte alltid är lätt att ta till sig då man bara läser redogörelser och memorerar fakta. Samt lite spännande skriv-inspiration så klart 🙂 Vill ni ha mer spännande historia så kolla in den här inlägget som pratar om frimärksspråket poppis under 1800- och tidigt 1900-tal, på engelska, men bläddrar ni ner syns även bilder på svenska.

I bildspelet ovan ser ni bilder från workshopen och kika gärna närmare på deras YouTube kanal där de demonstrerar konsten att ’låsa’ ett brev 🙂

 

Advertisements

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Google photo

You are commenting using your Google account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

Connecting to %s